Smärta hos djur

— Hur vet vi att de inte känner smärta, frågar hon publiken av bestående av doktorander, veterinärer, djurtekniker och andra intresserade i Wallenbergs konferenscentrum i Göteborg.

Smärtforskning på djur är ett komplicerat ämne, eftersom man måste förstå vad som gör ont. Innan det är känt, är det svårt att ge smärtlindring. Smärtlindring kan ges för säkerhets skulle, men om man inte vet att det har effekt ger det knappast lindring till mer än forskarens eget samvete. Istället  riskerar det att ge försöksdjuren biverkningar, vilket i sin tur kan påverka forskningsresultaten.

När det gäller människors smärtuppfattning definieras smärta som: en obehaglig och känslomässig upplevelse med faktiskt eller möjlig vävnadsskada, enligt the International Association for Study of Pain, IASP.

Hos djur letar forskarna efter just mätbara reaktioner till exempel genom att de rör sig bort från det som orsakar dem smärta, eller andra beteendeförändringar. Vid en studie på zebrafisk adderades  smärtstillande medel till en del av försöksuppställningen, som fiskarna normalt undvek.  De fiskar som behandlats med en kemikalie som man vet ger smärtupplevelse hos däggdjur valde ändå att vistas där, eftersom det smärtstillande medlet fanns just där och troligen gav fiskarna smärtlindring.

— Gör det ont i en fisk när en bit stjärtfena klipps av? Ja studier i fiskarnas genuttryck, deras reaktioner i nerver  och blodkemi visade en klassisk respons på smärta lik den hos däggdjur, vilket borde leda till en bättre hantering av fisk, konstaterar Lynne Sneddon.

Att kunna bedöma djurens smärtreaktioner är viktigt av djurskyddsskäl, men också för att rätt förstå resultaten av djurförsöken. Matthew Leach,  universitetet i Newcastle, berättar att ett hjälpmedel som kallas Visual Analog Scale, VAS, kan användas. Smärtan bedöms i den på en skala mellan 1 och 10. Begränsningen är att den är subjektiv. Samma person kan komma till olika bedömningar vid olika tillfällen.

Ett annat verktyg, Numeral Rating Scale, är en bättre smärtmätare där man använder fler variabler. Problemet är att det saknas baslinje om inte veterinären studerat djuret innan det utsattes för ingreppet eller behandlingen. Istället utvecklar Matthew Leach nu en mer objektiv skala baserat på djurets beteende som man vet hör ihop med smärta.

— Genom att väga samman alla beteenden som är smärtrelaterade skulle vi kunna enas om en nivå ovanför vilken mer smärtstillande måste sättas in, säger han.

Men skalan måste skapas för varje djurart. Råttor och möss låter sig villigt studeras, medan en kanin ligger blickstilla trots smärta, om en människa betraktar den.

Text: Pia Vingros