Så verkar alkohol på lång sikt

— De fungerar på en del, men långtifrån alla. Man kan jämföra med blodtrycksmediciner, där finns det 20 olika läkemedel. Alla individer svarar ju inte likadant på samma substans. Jag hoppas att vår forskning ska leda fram till nya, bättre läkemedel, säger Mia Ericson vars forskning stöds av Vetenskapsrådet.

Fokus på glycinreceptor
Liksom andra droger sätter alkohol igång hjärnans dopaminstyrda belöningssystem. Till skillnad från exempelvis nikotin och kokain saknar alkohol en specifik receptor i hjärnan. Den binder istället till flera, bland annat receptorerna för nikotin och aminosyran glycin. Mia Ericson och forskargruppen i beroendemedicin vid Göteborgs universitet har på senare år fokuserat på den sistnämnda.

— Vår forskning har tydligt visat att glycinreceptorn har en central roll för alkoholens belönande effekter. Genom försök på råttor vill vi nu undersöka hur aktiviteten i glycinreceptorn förändras under en beroendeprocess.

Idag vet vi att det är två av hjärnans tre dopaminbaserade belöningssystem som är inblandade vid alkoholberoende; det mesolimbiska och det nigrostriatala. Det är det mesolimbiska systemet som aktiveras i början av ett beroende, men ju längre in i beroendet man kommer verkar det nigrostriatala systemet få en allt större roll.

Ett välkänt fenomen vid beroende är att den lustkänsla som dominerar i början av ett beroende bleknar med tiden och längre in i ett beroende tas drogen i större utsträckning för att man ska kunna fungera och må normalt.

— Men tittar man på alkoholister som har druckit är de faktiskt ofta glada också. Sannolikt får man även långt in i ett beroende en belöning genom det mesolimbiska systemet. Det hoppas jag få reda på genom det här försöket.

Längre försöksperiod
Att välja råtta som försöksdjur föll sig naturligt. En stor del av den tidigare forskningen om alkoholens påverkan på hjärnan har skett på just råttor och det har visat sig att funktionerna går att överföra till människa. Den forskningen har huvudsakligen riktat in sig på akuta effekter av alkohol.

Den här gången vill Mia Ericson studera de förändringar som uppkommer i belöningssystemet när det utsätts för alkohol under en längre period. Det är sådan kunskap som verkligen har potential att ge förståelse för varför man utvecklar ett beroende. Därför har gruppen nu satt upp ett försök som sträcker sig över sex månader.

— Det är viktigt att råttorna får konsumera alkohol under en längre tid. Alkoholist blir man inte över en natt, det tar ofta många år. Även om en råtta bara lever ett par år, måste den förmodligen dricka alkohol under flera månader innan den får de förändringar som motsvarar de som leder till alkoholism hos människa.
 
Råttorna i försöket får själva välja hur mycket alkohol de dricker. De har ständigt tillgång till en flaska vatten och en med alkohollösning. Vissa råttor dricker ingen alkohol, andra dricker mycket. De allra flesta dricker måttliga doser. Efter två, fyra och sex månader undersöks råttornas hjärnor ingående.

— De här råttorna är väldigt värdefulla för oss, därför undersöker vi deras hjärnor på så många nivåer som är möjligt. Vi tittar både på cellnivå, molekylärnivå och neurokemisk nivå.
 
Det Mia Ericson är mest nyfiken på är hur funktionen i glycinsystemet förändras när beroendet tilltar. Glycinreceptorn, som inte bara aktiveras av glycin utan även av aminosyrorna taurin och beta-alanin, verkar förändras vid långvarig alkoholkonsumtion.

— Vi har börjat se att glycinreceptorn ändrar känslighet i olika hjärnregioner allteftersom beroendet blir starkare. Det här kan vara centralt för att kunna ta fram ett nytt och bättre läkemedel mot alkoholism, säger hon.
 
Text: Karl-Johan Nylén

Foto: Marie Ullnert