Därför är stamceller intressanta

För det andra reser stamceller hopp om nya möjligheter att behandla och bota olika skador och sjukdomar. Till en början förhoppningen att man skulle få stamcellerna att utvecklas till nya celler, som helt enkelt kunde ersätta gamla celler som av olika skäl dött eller slutat fungera.
Allt eftersom man undersökt saken har man dock upptäckt att stamceller som förs in vid en skada i första hand gör nytta genom att signalera till kroppens egna celler att själva dela sig och läka skadan.

Flera olika sorters stamceller används av forskarna, både för att studera grundläggande biologiska frågor och för att utveckla nya behandlingar.
Vuxna stamceller har alla människor naturligt i kroppen, för att ersätta de celler som slits ut och dör. Vi har stamceller i huden, i hjärnan, i slemhinnor, osv. Särskilt intressanta anses de så kallade mesenkymala stamcellerna vara, som bildar ben och brosk. De finns i benmärgen, och är jämfört med många andra vuxna stamceller relativt enkla att ta ut ur kroppen och fås att föröka sig i cellodlingsburkar. De delar sig dock bara ett begränsat antal gånger, och kan bara bilda några få av alla de olika celltyper, som skulle kunna vara intressanta för olika behandlingar.

Därför blev intresset mycket stort när forskare för tretton år sedan första gången rapporterade att de hade lyckats skapa embryonala stamceller från människor. Det är celler, som tas från det inre av ett tidigt embryo, och har förmågan både att dela sig ett obegränsat antal gånger, och att utvecklas till alla de olika celltyper som finns i en människa. Från sådana skulle man därför enkelt kunna odla fram många olika slags celler för olika behandlingar. Ett problem är dock att sådana celler är lika främmande för patienten som celler från en slumpvis vald annan människa, och därför kan avstötas.

Upphetsningen blev därför stor bland forskare då man för ett par år sedan lärde sig att få vanliga hudceller från en människas kropp att "avspecialisera sig", och bilda cellodlingar som mycket påminner om embryonala stamceller. Inducerade pluripotenta stamceller har de döpts till. Många forskare hoppas att sådana celler med tiden ska kunna göra det möjligt att skapa terapier med stamceller, som inte riskerar att avstötas. Många frågor återstår dock att besvara innan vi vet om detta kan bli möjligt.

Text: Henrik Brändén